Direktlänk till inlägg 16 juli 2011
Hej
Under lång tid har jag hatat bloggar av den anledningen att jag älskar jantelagen. Jantelagen är nuförtiden en bespottad lag i stora delar av den svenska populationen men jag har en ganska stor softspot för den ännu. Vid första anblick kan det tyckas att jantelagen endast förminskar och förlamar människor i linje med "du ska inte tro att du är något" och det stämmer ju kanske en smula men inget ont som inte för något gott med sig, eller? Kan det finnas något som helst värde i att förminska och förlama människor? Jag tror nog det. Att kliva åt sidan, att inte ständigt framhäva sig själv i alla sammanhang (även i enskilda sammanhang) HAR ett värde. I en perfekt konkurrensutsatt marknad ,vilket allt tycks förvandlas till, finns ingen plats för en äkta jante eftersom en jante inte är intresserad av att konkurrera. Paradigmen som råder är utveckling framför allt! konkurrens föder utveckling! Alltså måste allt utsättas för att allt ska utvecklas. Den som kliver åt sidan till förmån för andra bidrar inte till utveckling, denne är en belastning i den nya snabba värld som vi har ordnat till. Paradoxalt nog bedrivs vetenskap som ändå får kallas utvecklingens förtrupp i ett slags jantelagsskimmer. Eftersom att målet är gemensamt är det i de allra flesta fall irrationellt att utesluta oliktänkande eller mindre lyckade forskare. Religionen är död ( i varje fall i den tänkande västvärlden), samhällsnyttan är typ död (miljörörelsen har kanske något på gång, vi borde kunna liknas vid en travhäst och våra verklighetsuppfattning som en tunnel där skygglapparna nu tycks vara fenomenet utveckling. Vi käkar lite hö åker lite släpvagn å springer eftersom att jockeyn smiskar oss i stjärten, vi vet inte varför vi springer eller ens vart vi ska men vi misstänker starkt att det kan vara lite mer hö på ingång om vi håller ut.
Utveckling för utvecklings skull. Troligen är vi om ens något endast moderat mer lyckliga än för 500 år sedan. Lycka är inget mål, det finns inte nog med pengar i det skulle jag tro. Så är bloggen, som alla andra sociala medier, ett sätt att framhävda sig själv, planlöst och själslöst utan mål. Även denna. Beklämmande
Jag kikade igenom vad jag skrev igår natt och jag måste nog medge att verkligen är en sanslös sörja. En röd tråd hade ju varit angenämt för en eventuell läsare. Nåväl, beslutet att ens skriva en rad togs ju under en tid på dygnet då man normalt int...